Vilken helkväll
Ja vilken kväll det blev. Först så åkte vi ut i skogen och där hade dom fåglar och någonting konstigt som dom kallade räv. Jag fick ett fågelspår som jag klarade galant men sen sa matte att jag skulle plocka upp den där fågeln och bära tillbaka den. Vaddå det var ju inte jag som släpat ut den.... Men matte insisterade verkligen så jag fick lov att bita tag i den och bära iväg - fast det ska erkännas att jag var lite skeptisk i början. Det var inte så farligt, det var ju rätt kul när jag gjort det några gånger.
Jag tror Birk klarade ett hellångt spår men han ville absolut inte bära fågeln.
Sedan, åkte vi iväg i bilarna till ett annat ställe där vi fick vänta ett tag i bilen. Men det var det värt för när jag kom ut var det en sjö. Jag blev så glad att jag bara ville rusa iväg. Så fick jag stå en bit från stranden och det small ett skott och plaskade i vattnet men jag fick inte springa ut. En annan strävhårig typ som jag inte ens gillar fick hämta den fågeln. Fy så orättvist. Sen fick jag sätta mig vid strandkanten åsså small det igen och det plaskade till ute i vassen. Jag kastade mig framåt men matte stoppade mig, hon fattar inte hur brådis det är. Jag var tvungen att sitta stilla och titta på matte innan hon sa det där ordet. Då slände jag mig ut och simmade så fort jag bara kunde å så tog jag fågeln och simmade in till land och gav den till matte. Hon var såååå nöjd. Jag tror hon är lite mallig över mig ibland.
När träningen var klar fick jag okej att bada som jag ville. Vilken dröm, jag simmade runt runt i sjön. Matte och mattes mamma rodde runt i en liten båt och försökte få Birk att simma. Å jo...han simmade väl men jag har aldrig sett något så komiskt. Han såg ut som om han stod på bakbenen och plaskade med framtassarna. Alla människorna skrattade och matte blev dyngblöt.
Nu sitter jag här nyduschad och nyäten framför datorn och är rätt så nöjd. Jag ska nog gå och lägga mig alldeles strax. // Vattenhunden Kicka
Jag tror Birk klarade ett hellångt spår men han ville absolut inte bära fågeln.
Sedan, åkte vi iväg i bilarna till ett annat ställe där vi fick vänta ett tag i bilen. Men det var det värt för när jag kom ut var det en sjö. Jag blev så glad att jag bara ville rusa iväg. Så fick jag stå en bit från stranden och det small ett skott och plaskade i vattnet men jag fick inte springa ut. En annan strävhårig typ som jag inte ens gillar fick hämta den fågeln. Fy så orättvist. Sen fick jag sätta mig vid strandkanten åsså small det igen och det plaskade till ute i vassen. Jag kastade mig framåt men matte stoppade mig, hon fattar inte hur brådis det är. Jag var tvungen att sitta stilla och titta på matte innan hon sa det där ordet. Då slände jag mig ut och simmade så fort jag bara kunde å så tog jag fågeln och simmade in till land och gav den till matte. Hon var såååå nöjd. Jag tror hon är lite mallig över mig ibland.
När träningen var klar fick jag okej att bada som jag ville. Vilken dröm, jag simmade runt runt i sjön. Matte och mattes mamma rodde runt i en liten båt och försökte få Birk att simma. Å jo...han simmade väl men jag har aldrig sett något så komiskt. Han såg ut som om han stod på bakbenen och plaskade med framtassarna. Alla människorna skrattade och matte blev dyngblöt.
Nu sitter jag här nyduschad och nyäten framför datorn och är rätt så nöjd. Jag ska nog gå och lägga mig alldeles strax. // Vattenhunden Kicka
Kommentarer
Trackback
