Vilse
Åhhh hela förmiddagen kliade det i benen. Jag var så otåligt så jag var tvungen att springa och bita Birk i benen. Det hela urartade till en ordentlig bus-kapplöpning runt på gården. Vi skulle kunna titulera oss professionella mossrivare! Matte blev inte så glad så vi fick gå in. Då lekte jag låna toffel och jag hittade fyra fina tofflor som jag bar till bädden och vaktade.
Till slut gav matte med sig och tog fram cykeln. Hon tänkte att hon kunde cykla med sin onda fot. Det verkade gå rätt så bra för jag fick springa jättelänge. I över en timme tror jag. Jag fick springa lös i skogen alldeles ensam för Birk var inte med. Gud så skönt det var. Men sen, helt plötsligt var matte borta. Jag var alldeles ensam mitt ute på ett stort hygge och kunde bara inte komma på åt vilket håll hjulspåret jag lämnade matte i var. Hjälp!! Det blåste från helt fel håll så jag kunde inte känna lukten av henne ens. Då hörde jag en vissling så jag skällde: "här är jag" och då visslade det igen. Jag sprang allt jag kunde åt det hållet och där var matte välbehållen bredvid cykeln. Vilken tur att jag hittade igen matte så hon inte blev kvar där ute. Efter det höll jag ordentlig koll på henne så hon inte skulle virra bort sig.
Matte har hållit på hela kvällen och packat en resväska. Jag försökte hjälpa henne så hon inte skulle glömma tofflorna. Så nu måste jag ha människorna under ständig uppsikt så att dom inte glömmer mej vart dom nu ska... Birk verkar vara av samma åsikt, han hjälper mig att vakta dom nu medans jag skriver. Nu ska jag smyga mig ner och inta min självklara plats i värdens centrum (i soffan). Vi hörs / Kicko
Till slut gav matte med sig och tog fram cykeln. Hon tänkte att hon kunde cykla med sin onda fot. Det verkade gå rätt så bra för jag fick springa jättelänge. I över en timme tror jag. Jag fick springa lös i skogen alldeles ensam för Birk var inte med. Gud så skönt det var. Men sen, helt plötsligt var matte borta. Jag var alldeles ensam mitt ute på ett stort hygge och kunde bara inte komma på åt vilket håll hjulspåret jag lämnade matte i var. Hjälp!! Det blåste från helt fel håll så jag kunde inte känna lukten av henne ens. Då hörde jag en vissling så jag skällde: "här är jag" och då visslade det igen. Jag sprang allt jag kunde åt det hållet och där var matte välbehållen bredvid cykeln. Vilken tur att jag hittade igen matte så hon inte blev kvar där ute. Efter det höll jag ordentlig koll på henne så hon inte skulle virra bort sig.
Matte har hållit på hela kvällen och packat en resväska. Jag försökte hjälpa henne så hon inte skulle glömma tofflorna. Så nu måste jag ha människorna under ständig uppsikt så att dom inte glömmer mej vart dom nu ska... Birk verkar vara av samma åsikt, han hjälper mig att vakta dom nu medans jag skriver. Nu ska jag smyga mig ner och inta min självklara plats i värdens centrum (i soffan). Vi hörs / Kicko
Kommentarer
Trackback
